Vad jag och Klas behöver träna på

Alla har vi nog något vi tränar på. Men det jag och Klas tränar på är att få en bra rytm i hoppningen och inte springa på som bara den även i dressyren faktiskt. Visst han ska ta större steg,  men inte som han gör haha. Sen har vi att han inte ska vara så sur då han håller på som han gör vissa gånger. Men snart blir han av med all päls faktiskt. Jag hade tänkt ta tag i det i helgen så får vi se vad som händer, tänkt ta det på söndag om jag har någon som kan hjälpa mig vill säga. 
 
Men det var en del vad vi behöver träna på, sen har vi även galoppen i det svåra varvet faktiskt. 
 
Behöver ni och eran häst träna på något?

Min och Klas resa

Jag och Klas har gått igenom en hel del tillsammans. Det hela började med att jag fick ett meddelande på facebook om jag ville hjälpa till att rida en nordis. På den tiden fick jag en hel del förfrågningar om att rida andras hästar. 
 
Då hade jag 3 isläningar, ett kallblod, en shettis och en häst som jag inte minns rasen på. Men jag sa såklart ja. Då hade jag inte något jobb att sköta heller för den delen. Jag började rida han i Januari 2016. Han kunde inte så mycket då på den tiden, han låg även ute för försäjning. Jag tänkte inte så mycket med det, men jag fastnade för han och jag kände att jag inte ville att han skulle hamna någon annanstans. 
 
Då vart det leta stallplats och sen hittade jag en härligt stallplats och det vart jag verkligen nöjd med, då det vart lösdrift! Jag flyttade han 10 Maj 2016. Vi hade kommit till volter och börjat galoppera på lina. Efter en vecka hos mig, sparkade han mig, vart akuten. Men det gick bra som tur va! Men ju närmare sommaren vi kom ju bättre gick det. Han fick stå i cirka två veckor för att bara känna på.  Sen satte vi igång allt, efter en månad. Galopperade vi ute för första gången, var för det mesta uteritt. 
 
Vi red ut väldigt väldigt mycket det första året. Var på någon löshoppning med han. Hoppade en hel del och även en hel del dressyr också, det fanns en riktigt härlig ridplan där. Men jag stod bara där i två sommrar, sen var jag tvungen att flytta tack vare mitt så kallade ex är det nu. 
 
Då hittade vi ett kallstall nere på byn, var jätte härlig hyresvärd och det var två tjejor han fick stå med. Då var det väldigt uteritt, men det hände inte så mycket på dressyrfronten eller hoppfronten. Var på någon hoppträning och tävling. Sen innan sommaren så konstanterade det att han hade fång. Jag hade kvar han där och det gick bra, men ägaren till stallet klarade inte av att se han ha ont då var jag tvungen att flytta efter inte ens ett år. Hon hade själv haft en häst som hade fång. 
 
Då flyttade vi upp på ridskolan så tidigt som möjligt och fort gick det, det var där våran resa tog väldigt fart. Vi var mest ute och gick, red några meter och klädde på hela  hästen och lyckan att sitta upp på han efter ett halvår! Sen vart det mer och mer och jag minns hur det var att ta första galoppen, det var en obeskrivlig känsla, efter det började jag raka han. Då han var alldeles dygnsur, men då gick det bra. Sen började vi hoppa mer och mer, bättre och bättre gick det och de vart jag verklgien glad över. Även dressyren gick bättre. 
 
Sen hela sommaren var det bara uteritter och det skötte han bra och jag var verklgien glad över att ha han hemma. Sen vart det rida han på ridskolan och då bestämde jag mig för att ta dressyrlektioner på han och det gjorde han mycket bättre och jag har suttit och bara gråtit vissa gånger, hoppningen går även bättre på den fronten. Förra året kom vi upp ill  80, i år har vi kommit upp till 90! 
 
 
Men det finns så mycket mer att berätta! Han har utvecklas så mycket sen jag tog han!

Gå vidare från ett dåligt förhållande.

Alla har vi nog varit där, jag har varit där alldeles för ofta och alldeles för länge. Men en del har nog varit med om värre än jag har varit det kan jag hålla med om. 
 
Men hur går man då vidare från ett dåligt förhållande?
Vi tar mitt senaste som tillexempel, det var mycket mycket bråk på slutet om saker och allt där till. Det går inte beskriva det faktiskt hur mycket bråk det var. Han är dels skyldig mig runt 10.000 men men, sånt är livet faktiskt. Jag får stå för det jag gjorde och dom pengarna kommer jag aldrig få se. Det jag gjorde var att jag hade en kompis där som visste om allt, i alla fall det mesta om vad som hade hänt mellan han och mig. 
 
Den kompisen är min pojkvän idag. Han stöttade mig, han fanns där för mig och brydde sig och sa inte vad jag skulle göra. Men dom värsta kvällarna visste jag inte riktigt vad jag skulle göra för den delen. Jag gröt och gröt, jag trodde först att jag gjorde ett misstag av att lämna han. Men när jag väl kände mig fängslad i mitt förhållande, det har varit mycket snefyllor. FÖR MÅNGA för att jag ska kunna förlåta det som var tyvärr. För många bråk också för den delen. 
 
Sen hade vi inte någon kontakt alls, det har vi inte idag heller. Den människan har sårat mig för många gånger, jag har raderat allt som har med han att göra i mitt liv, jag vill knappt se han längre. Trots att om kvällarna låser jag dörren för jag är så vansinigt livrädd att han ska komma hem till mig och göra något. Det kommer jag vara tills min pojkvän flyttar hit, då han är här så är jag trygg. Annars är jag inte det. 
 
På så sätt kanske jag inte har gått vidare från det här förhållande, men det tar tid. Det tar tid att läka och att lita på folk igen. Men med denna kille tog det inte det, då jag har känt han så pass länge. 
 
Har ni levt i ett dåligt förhållande?